Är det någon som håller med mig om en sak (själv tror jag väldigt många i dagens samhälle känner såhär.)

När man går i kanske 6an 7an, uppåt, så har börjat får mer ångest över skolan. Mest över sjuan ofc, de finns fler som jag känner som feeling the same, som många många fler känner.
Att den ena dagen är det plugg som gäller. Verkligen antingen eller, annars slutar det med att man inte kan något på ett prov (typ har nog prov varje vecka).
Andra dagen vill man träna och känna sig duktig, men onej jag måste ju plugga, eller onej jag är förkyld/sjuk, ska inte anstränga mig.
Jaha, när jag träna då?
Om man känner att man inte har tränat på länge känner man sig ännud dåligare och mår bara ännu sämre.
Man blir trött och deprimerad och allt blir tillslut en gröt.

Jag vet att jag inte är den ända, det känns som alla kommer eller har gått igenom en sån tid, som varar länge, eller går igenom det nu.
Men vad ska vi göra åt saken, det är så man får ta det, det ingår i själva paketet. Vi får en utbildning, sedan måste vi ta vara på den, för att kunna utvecklas och kunna lära sig nya saker, stöta på något vi aldrig har hört talas om, de är saker som vi måste helt enkelt bara göra, slita och ta i för att kunna lyckas, för att kunna skoa ett mål och sedan uppnå det.
Det är vad jag kallar att vi människor har kraft, styrkan att kunna känna, lite till.


Så, det kan nog vara okej med att få ångesten ibland.
Det kan kanske bevisa att vi någonstans igentligen bryr oss, bryr oss om det vi måste göra, och fortsätta fast det blir jobbigt.

Ångest kan vi ha för så mycket olika saker, och det är rent sagt, skit jobbigt. Sedan förkänar vi våran helg!

De var det jag ville tala om, ha en fortsatt trevlig tisdag!
Puss :*